På den här sidan kommer jag att skriva mina egna erfarenheter om hur en lagotto är till sättet, lite allmän fakta, hur jag sköter pälsen och vad jag tror att en lagotto passar till.
Den här sidan kommer att fyllas på allt eftersom jag kommer på mer att skriva.


Lagotton har sitt ursprung som Italiensk vattenhund, men har fått sadla om och används nu för tryffelsök i sitt hemland Italien.
Lagotto Romagnolo har fått sitt namn dels från provinsen Romagna, dels från ordet logo = sjö, flod eller vattenmark.

Att rasen ursprungligen använts som vattenhund märks tydligt då de flesta lagottis älskar att bada och plaska i vatten.
Något som också märks tydligt är att den har en naturlig fallenhet för sök. Vilket Italienarna tagit fasta vid då den ju numera används för att söka efter det Italienska guldet "tryffel".
I Sverige finns det 65 vildlevande tryffelarter där en av de ätliga ­ sommartryffeln ­ är en okänd och förbisedd delikatess. Men till kantarellsök (eller annan svamp) duger en lagotto också till.
På Lagotto Pronto under presentationer så kan du läsa om Annika och hennes 3 lagottokillar (Petrus, Tomba och Gino) som faktiskt hittat älgtryffel ute i skogarna. Denna är inte ätlig men ändå:)

Här nedan hittar ni lite länkar om tryffel i Sverige.

Förutom att lagotton är bra till att leta olika sorters svamp så är lagotton också mycket lättlärd, pigg, envis, uthållig och entusiastisk och älskar när det händer nya saker och är gärna med på allt som en familj kan tänkas hitta på. Den är också älskvärd och fäst vid sin ägare.


Vad det gäller barn och lagotto så verkar de passa som handen i handsken. Vår Astrid älskar mina barn och den kärleken är helt klart ömsesidig. Har Astrid varit borta en hel dag utan barnen med sig, så kan de bara inte bara gå och lägga sig utan att först ha fått kela av sig med Astrid:-).

Förutom till sök och lydnad så kan jag även tänka mig att lagotton passar bra till agility. Något som jag gärna hade velat pröva på, men jag har tyvärr drabbats av en sjukdom och har därför svårt för ett sånt tempo själv. Men jag är helt övertygad om att Astrid hade tyckt att de var kul. Kanske kan mina barn tänkas vilja tävla i det när de blir lite äldre....Hur som helst så är lagotton en und enligt min uppfattning mkt lättlärd och tycker om att vara till lags och gillar när det händer saker runt ikring dem..
På Lagotto Pronto så kan du läsa mer om lagottos i arbete och deras mattar/hussar.

Lagottons underbara päls. Hur sköter man nu den då?
Ja, det undrade jag också och det var det som oroade mig mest inför mitt lagotto köp. Hur ska jag klara av att klippa hunden så att den ser vettig ut var min tanke. Tänk om jag klipper fel!!!!
Mina funderingar kring detta hade jag inte behövt lägga ned så himla mycket grubblande för visade det sig senare.
Det som kan vara lite knepigt är att klippa till mössan på dem. Kroppen däremot tycker jag själv inte är svårt att klippa, men som sagt huvudet är värre. Men man lär så länge man lever och för var gång man klipper sin lagotto så blir även det lättare:-)
Den lilla tiden som man lägger ned på att klippa sin lagotto, den tjänas snabbt ihop då en lagotto inte fäller och man slipper den städningen som blir av en fällande ras. De som jag skrev här ovan gällde mina 2 första lagotto som inte hade sån stor tendens till att få tovor.
Men jag har nu lärt mig att de finns många olika typer av lagotto pälsar. En del pälsar har lätt för att tova sig och då kräver de att man tar bort dessa tovor vilket kan nog så lång tid. Medans andra har mer lättskött päls som inte tovar så lätt.
Så numera skulle jag vilja påstå att att en vanlig fällande ras och lagotto pälsen kräver lika mkt av sin ägare vare sig de gäller klippningen, uttovning eller dammsugning:)

En lagotto ska ha en krullig tät päls som ska följa kroppens konturer. Ingen friser hundras alltså men klippning kräver den ca: 1 gång per månad.
Man brukar säga att en lagotto ska klippas ned helt och hållet 1-2 ggr per år med ca: 7 månaders mellanrum. Detta görs antingen för hand eller med maskin med 4:ans skär. Gör man inte denna nedklippning har pälsen en tendens till att bilda filtplattor.

Pälsen ska inte kardas eller kammas, förutom mustaschen och skägget som kan kammas ut med en glestandad kam (tex. pudelkam) när det tex. hamnat matrester i det. En pudelkam använder jag också för att lyfta upp pälsen med när den har torkat.

Vad man bör tänka på är att pälsen på huvudet tar ganska lång tid på si att växa ut i jämförelse mot kroppen tycker jag. Hur lång tid det tar innan pälsen växer är olika från hund till hund. Astrids päls på kroppen växer ut väldigt fort men huvudet tar ca: 3 mån om det varit helt nedklippt med maskin. Kroppen tar ca: 2 månader. Men för en del tar det ändå längre tid. Bara ett litet tips så man inte missar en utställning pga. pälsen är för kort (har gjort det själv:).

Samtidigt med nedklippningen är det klokt att använda ett tovskär för att avlägsna en del underull.
Efter badet så ska pälsen torkas torr. Gnugga då inte utan tryck pälsen torr istället. Annars kan pälsen börja tova sig och bli krusig istället för lockig.
Själv använder jag den sk. plutoduken som har en otrolig uppsugnings förmåga. Den finns att köpa på utställningar el. så kan man köpa den på tex. Häromi som finns på nätet på adressen http://www.haromi.se.
Vad för schampo man väljer är ju smaksak. Men man bör inte använda ett ohyre schampo tex. Dermocan (såvida hunden inte lider av ohyra). Överdrivet användande av sådant schampo kan orsaka resistens utveckling. Dvs. att medlen på sikt blir overksamma mot löss och loppor.

Har man tänkt ställa ut sin lagotto så bör man bada den upp till en vecka innan utställningen. Då hinner under ullen lägga sig som har en tendens till att lägga sig ovanpå lockarna vid bad.

Om lockarna hinner platta till sig innan utställningen så räcker det att duscha hunden med en sprayflaska så lockar sig pälsen igen.

Mer bra råd om hur man sköter en lagotto päls hittar du på Kennel Bonebreakers hemsida som även bedriver kurser i hur man klipper en Lagotto päls.

Är du intresserad av rasen så är det ett måste att köpa boken " Lagotto Romagnolo, De fem första åren i Sverige. Förf. Renée Willes)". Boken kan du köpa från SLRK (Svenska Lagotto Romagnoloklubben) eller från Ad Libris (Internet bokhandel). Den är rikt illustrerad och innehåller en massa foton på lagottos och innehåller allt ifrån rashistorik till hur man klipper en lagotto och mycket mer.


Nu när jag ägt Lagotto i drygt ett år så vill jag gärna dela av mig av mina erfarenheter som jag har fått på vägen. (Jag kommer att fylla på med mer info allt eftersom).

Lagotton är som jag redan skrivit en pigg, glad och lättlärd hund. Lättlärd är den på både gott och ont. Någon man ska tänka på redan när den är valp. Det den lär sig då, det sitter gärna där. Så man bör alltså tänka på hur man vill ha den som vuxen redan när den är valp. Vilken ju för övrigt stämmer på de flesta andra hundar också.
Men jag tycker av de erfarenheter som jag har kring hundar att lagotton har mycket lätt för att lära sig saker. Både sånt som den lär sig själv och sånt som vi lär dem.
Är du i tankarna att köpa en valp (lagotto eller annan ras) så kan jag verkligen rekommendera boken (Från valp till vuxen hund Förf. Åsa Ahlbom). Boken kan du köpa på bla. Ad Libris (Internet bokhandel)

Sen vad det gäller aktivitet så behöver en lagotto vara ute och röra på sig. Gärna långa promenader i skog och mark där man gärna kan lägga in lite övningar som tex. gå på stockar, lydnad, gömma sig för dem och låta dem hitta en, kasta pinnar och allt möjligt annat som man kan komma på som gör så att de får användning av sitt huvud och sin nos.

Under den mörkare årstiden så var jag lite lat och gick inte ut så mycket när det var som mest snö. Det märktes på Astrid som då började tugga på sin bädd, något hon inte gjort sedan hon var valp. Så fort som jag började att gå ut en liten längre sträcka per dag med henne så slutade hon med det direkt. Så jag tror att anledningen till att hon gjorde så var att hon hade det tråkigt. För hon älskar att vara ute och kuta omkring i skogen med nosen ner i backen och hitta på lite roliga saker.
Dessa promenader är inget betungande normalt sätt (när det inte ligger drivor med snö) för det krävs inga jättelånga promenader för hennes del. Men aktivitets behovet kan säkert skilja sig inom rasen.
Både Astrid och Leone är lugna inomhus men är pigga och glada och springer omkring mycket ute. Leone är lite lugnare till sättet mot vad Astrid var i denna ålder som jag ägt Leone (8-12 veckor). Om det håller i sig får framtiden utvisa:)
Men om man bestämmer sig för att köpa en lagotto så måste man vara beredd på att arbeta en del med den även om den inte kräver så mkt av sin ägare som en ren bruksras gör.

Vad det gäller deras päls så bör man redan när den är valp vara noga med att toppa pälsen så att den krullar sig bra.
Jag har inte råkat ut för något våteksem på mina lagotto trots at vi har det "mycket" blött i markerna. Men jag är noga med att varje gång som vi har varit ute torka dem med en handuk. Sen så har jag sett till att pälsen på tassarna inte är lång så den torkar så fort som möjligt och jag slipper fullt med vatten på golven:)

Öronvården kan skilja sig åt hos dem. En del har inte mycket päls i sina öron (verkar Leone och Tizna inte ha). Liv som äger Tizna har aldrig behövt ta bort hår ur hennes öron. Astrid däremot har haft svamp i sina öron en gång. Om de berodde på hårväxt eller att hon badat mycket och jag slarvat med att torka ur öronen vågar jag inte säga. Men jag brukar ta bort hår ur öronen på henne så fort som jag tcker att det behövs med ca: 1-2 mån mellanrum. Leone kanske jag slipper göra det på för en så länge så ser det ut som om hon inte har så kraftig hårväxt där.
Men en sak ska tänka på när man plockar öronen och det är att man aldrig ska göra det där man klipper sin hund. För klippbordet ska enbart vara positivt för dem och att plocka öronen tillhör väl inte det mest positiva här i världen. Det tycker inte Astrid hur som helst även om hon finner sig i det, så det gör vi på annat ställe.

Barn och lagottto så har jag bara positiva erfarenheter. Både Astrid och Leone tycker mycket om mina barn som är i åldrarna (8, 10 och 11 1/2 år).

Lagotton är mycket positiva till människor i största allmänhet. Astrid varnar visserligen när någon kör in eller kommer gående. Men det är oftast inte varningsläte utan snarare glädjeskall. Så fort som hon inte ser bilen eller personen ifråga från hennes utkikspost (fönstret) så sticker hon iväg till dörren viftande på svansen. Men det händer att hon låter riktigt arg också:) Bla. när det kom 2 lös springande hundar in på gården. De blev redigt utskällda av Astrid som både morrade, skällde och reste ragg. Fast det är den enda gången som jag hört henne morra på allvar.

Sen så vill jag bara skriva att för mig och min familj så har lagotton varit en utmärkt ras och vi har inte ångrat våra lagottoköp en endaste dag. Tvärtom. Intresset för rasen bara ökar (iallafall för mig) för var dag som går:).

Hem