Fick en härlig hälsning från Renzos ägare den 11/7-07

Hej Tina!

Klart att vi fortfarande är supernöjda med vårt (och ditt) val av hund. En bättre liten kompis kunde vi inte få, han har en härlig personlighet med mycken integritet, bus och kaxighet.
Är öppen och glad i alla möten vi har på mitt jobb och ute på promenader. Fick Renzo bestämma så skulle vi hälsa på ALLA vi möter eller ser!
Men det går ju inte så vi får begränsa oss och hälsar på dom som verkar intresserade och där jag tycker att det passar. Vi har träffat mycket folk nu – på promenader, på mitt arbete, syskonbarn och annan släkt nere på landet – vid havet med rutten tång och annat mysigt för en luktfixerad liten hund.
Han är älskad av alla och pratar högt och ljudligt med alla och envar. Han vet vad han vill och det känns bra att han inte är någon ängslig lite mes – men å andra sidan ställer det högre krav på oss i våra uppfostringsplikter. Men för det mesta går det bra och med klickerträningen har vi hittat en jättebra tränings – och uppfostringsform.
På jobbet är dom grymt imponerade över att Renzo vid 11 veckor kunde sitta, ligga, stå, touch och räcka tass. Nu kan han även ”stanna kvar” när vi går iväg, fast det sitter inte helt ännu.
Han väntar rätt bra på att jag ska säga ”varsågod” och med handen visa mot maten innan han börjar äta. Han går alltid och bajsar och kissar (dagtid) inne på Pers toalett där vi lagt tidningar. Annars går han ju ut men ibland är vi inte tillräckligt uppmärksamma så då blir det badrummet. Fantastiskt tycker vi!

Vi har tränat att stå på strykbrädan (som funkar jättebra med ett stort stycke antihalk på) vi har klippt i stort sett hela hunden några ggr och verkar inte ha så stora problem med detta.
Tandborsten gnager han mest på än så länge men han har i alla fall bekantat sig med den, öronen luktar fortfarande sött och gott och jag har bara klippt kort runt om själva öroningången och under öronlappen. Tempen har vi kunnat kolla, vi har kammat skägg och mustascher, tvättat bort ögongegga och klippt mellan trampdynorna.
Klorna har vi inte behövt klippa egentligen för dom slits rätt bra på vårt golv men vi har markerat med tången. Men – det är ett moment vi inte är så förtjusta i Per och jag och vi är sååååå rädda för att klippa för långt.
Vi ska till veterinären på torsdag för vaccinering och då kan vi kanske be dom visa eller så, vi får se men lite läskigt är det. Hunden är ju som ett kvicksilver så det vore lätt att klippa fel.

Avmaskningen är klar – vovven mådde lite sådär den dagen och blev lös i magen men nästa dag var han bra igen.
Vi väntade i det längsta med att sätta på Renzo ett fästinghalsband för vi är inte så förtjusta i dom starka gifterna.
Men efter att ha plockat honom på MASSOR av stora, feta fästingar gav vi upp. Pest eller kolera – bara att välja. Vi har så mycket skog och högt gräs och det är ju det bästa han vet att rulla sig i gräset och böka runt och nosa.
Så halsbandet åkte på och sen har vi inte sett en enda fästing. Han verkar tåla halsbandet bra tack å lov hade det blivit problem hade det ju åkt av illa kvickt.

Han verkar vara himla trygg med sin plats här i vår lilla flock och ligger ofta och sover på rygg, helt utlämnad och avslappnad.
Känns bra förstås. Han är mkt bra på att tala om vad han vill och det är bara för oss att lära oss att tyda honom.
Vi tycker att det går bra för det mesta för han är som sagt ganska så tydligt i sina signaler liksom vi är mot honom.
Redan efter en dryg vecka gick det hur bra som helst att lämna honom ensam. Exempelvis på kvällen – när han är riktigt trött så visar han att han vill gå och lägga sig för natten genom att sätta sig framför min sovrumsdörr.
I det rummet får han bara vara på natten – där står hans sovbädd. Han får lägga sig och sen kan vi går därifrån och han gosar lite med sin leksakskanin och sen somnar han. Inga problem. Första veckan fick Per sitta och hålla honom sällskap medan jag borstade tänderna och förberedde mig för mitt sänggående men nu är det som sagt fritt fram. Jätteskönt! Han sover hela nätterna ännu och väcker mig inte längre på morgonen.
Vi går upp när klockan ringer vid sjutiden och på helgerna kan det hända att han går ut och kissar och sen får han ligga och gosa med mig i min säng. Bara då! Då somnar vi båda om och det är så himla mysigt! Som du förstår har Per och jag varsitt sovrum för han är en storsnarkare och det passade bäst att Renzo sover hos mig för jag har störst sovrum och bor närmast ytterdörren.

På jobbet har jag inhägnat min arbetsplats så han kan vara med mig när jag sitter vid skrivbordet.
Men det funkar även bra att lämna honom när han inte är uttråkad, han kan vara ensam o tycker till o med att det är skönt ibland.
När han är rumsren får han slippa vara inhägnad och när han och hunden Kasper har normaliserad sin relation. Just nu är det nyhetens behag och vi får släppa ut lillen i lagom doser och under nogsam övervakning.
Kasper är ju så mkt större. Fast han sköter sig faktiskt jättebra fast han är galen tonåring och är snäll mot Renzo som hoppar upp o biter honom i kinderna. Gör skitont för valptänderna är tusan så vassa!

Han är totalt oblyg och hälsar glatt och ohämmat på alla som vi träffar. Alla på jobbet älskar honom kort sagt han har charmat häcken av samtliga :)
Jag är förstås mäkta stolt när jag går runt på våningarna med min lille krabat.

Än så länge sover han jättemycket (tur det för vi blir ju lite trötta och vill kunna sitta vid våra datorer oxå) men han är häftigt tuff och har en härlig personlighet med stark vilja men väldigt lätt för att lära. Och tycker att det är kul att lära.

Vi ångrar inte att vi skaffade denna lilla monsterboll med vassa huggtänder även om det innebär en hel del arbete och lite annorlunda livsföring. Känslan jag får när jag går in i sovrummet för att lägga mig och tittar på det lilla knyttet som ligger o snusar är en stor och härligt kärlek blandat med ömhet och lite fniss för han sover så kul.

Han är fortfarande väldigt pratsam och jag hoppas att det aldrig går över. Ett väldigt roligt prat som ibland övergår i små morranden eller små skall – och han är kelen och tillgiven. Helt enkelt supergosig!

Vänliga hälsningar

Eva Gallstad