Nåja!

Så här lång mellan mina berättelser var de väl inte riktigt meningen att de skulle bli. Men tiden rinner iväg och ibland hinner man inte med allt som man planerar att göra. Även om jag mest kan skylla på mitt dåliga minne vad de gäller denna dagbok.

Hur som helst.... De har hänt så himla mkt här sen jag skrev sist så allt kan jag inte komma ihåg nu.
Men de största händelserna som hänt här sen sist är väl att Leone fått sin första kull:) Det är vår B-kull och de blev 5 valpar i kullen (2 hanar och 3 tikar).
Leone hon var väldigt duktig med sina barn och verkade trivas med sin mamma roll. Hon var väldigt mån om dem och var alltid i närheten och såg till att allt var bra med dem ändå tills de flyttade hemifrån när de var runt 9 veckor. Mycket lek blev de också fast ibland var valpisarna lite väl hårdhänta med Leone men hon tog det med mod och lät dem hållas (oftast i varje fall).

Även Tizna har fått sin 2:a och sista kull här. En söt liten gosse som kallas för Rufus.
Alla valparna är vid dags datum (2005-06-08) ca: 6 1/2 månad gamla. En av Leones valpar (Bella) hon fick stanna kvar här hos oss. Ett litet busfrö med glimten i ögat som precis som sin mor äääälskar att bada har de visat sig:) Hon tar än så länge inte så långa turer åt gången som sin mor men de dröjer väl inte länge förrän hon tar långturer hon också.

Övriga valpar mår bra och trivs i sina nya hem. De är alla lugna och trygga men fulla av bus precis som valpar ska vara:)
Mer om dem kan ni läsa om på deras egna sidor som ni hittar här.

När valparna var ca: 6 veckor stormade Gudrun fram här och såg till att ta med sig bla.vår ladugårds stormlist, en stor del av vårt ladugårds tak, en massa tegelpannor åkte ner plus att vår TV antenn tillsammans med husets stormlist flög iväg ca: 200 meter.
Det var ju inte så väldigt roligt för oss. Men värst var de för skogsägarna när man ser hur illa åtgången skogen blev. Skogen runt vårt hus är ännu långt ifrån återställd där vi brukar ta våra promenader. En stor del av traktorvägen vi brukade gå på är ännu ej röjd. Där ligger de väldigt många träd som väntar på att tas bort så fort de finns skogsröjnings maskiner lediga.

Förutom dessa skador blev vi utan ström under 5 dgr och telefon förbindelse i 3 veckors tid. Lite tufft med valpar men de löste sig bra ändå för vi har en kamin på nedre plan där valparna fanns.
Däremot saknade jag telefonen och internet förbindelsen väldigt mkt under denna långa period. Man är ju så van vid att kolla eposten nästan varje dag och kika runt på nätet. Så när man inte kan surfa alls under så lång tid känns de väldigt tomt och konstigt.
Sen ska vi inte tala om alla mail jag han få under tiden......

Vad mer som hänt är att Tizna inte bor hos oss mer. Numera bor hon hos sin nya familj i Göteborg där hon trivs väldigt bra enligt matte Anna. Vi saknar henne mycket men vet att hon fått ett bra hem där alla älskar henne. Sen har Anna har lovat att hålla kontakten så vi får veta hur livet fortsätter för Tizna även i framtiden:) Hoppas ni får många härliga stunder ihop!


De var lite för denna gången. Ska försöka skriva oftare fortsättningsvis. Om jag bara kommer ihåg det vill säga.........;)
/Tina

Hejsan!

Lite nytt från oss kommer här.

Nu är Tiznas valp "Abbe" som han ska kallas 7 veckor redan!!! Tänk vad tiden har gått fort. Tycker inte det är länge sedan han föddes och snart ska han flytta härifrån oss. De kommer inte bli lätt för han har charmat oss alla med sitt busglada sätt. Han är en kille som gärna vill vara med det märks. De får han också för i och med att han är ensamvalp så har han det lilla privilegiet att få vara lös här med oss i familjen på dagarna.
Han har redan lärt sig sitt namn och kommer springande när man ropar på honom. Så himla charmigt tycker jag och är helt såld:) Han lärde sig det väldigt snabbt så det märks att lagottos har väldigt lätt för att lära sig!

Leone leker en hel del med Abbe precis som jag trodde att hon skulle göra. Men ibland så blir hon lite purk när han tar i för hårt annars så ser de bara ut att ha det roligt tillsammans:)
Likadant är det med Chilli som rasar iväg som en galning på golvet ibland av glädje när hon ser honom. Hon springer så fort att ibland åker hon rakt in i väggen i kurvorna för våra golv är lite hala. Detta verkar inte bekomma henne alls utan hon fortsätter glatt efter Abbe bara eller vem hon nu råkar leka med:)

Astrid är helt cool med Abbe. Hon bara ligger ner och låter han hållas oavsett hårt han än biter i henne. Mamma Tizna däremot är mer känslig och piper till då och då när han tar i för hårt. Ibland så säger hon ifrån men ännu så länge så verkar hon tåla rätt så mkt.
De är inte alltid lätt att vara mamma alla gånger men Tizna har varit väldigt duktig på att ta hand om honom tycker jag.

Har varit med Leone och ställt ut henne i juniorklass och resultatet finns att se här.

Hejsan!

Mycket har hänt sen jag skrev det nedan.

Först och främst så har vi fått hem vår lilla cavaliertik som vi kallar för Chilli. Hon var först Leones bästa kompis och de lekte hela tiden med varandra. Leone struntade fullkomligt i Astrid under den perioden.
Men sen efter ett tag så började även Astrid att leka med Chilli och nu så är de två bästa kompisar. Troligen så beror de på att Astrid fortfarande är som en liten valp till sättet och full av bus medans Leone är mer sansad. Oftast i varje fall:)

Chilli 5 veckor

Förutom att vi har fått hem Chilli så har vi även blivit fodervärdar åt svärmors lagotto tik Tizna. Hon kommer fortsättningsvis att bo hos oss.
Helkul tycker Astrid som ju älskar Tizna. Leoneär likgiltig till Tizna så länge hon inte vill leka vill säga. Då är hon gärna med och busar med henne hon också.
Tizna har även fått en liten hanvalp. Än så länge så diar han mest eller sover. Ska bli kul när han kommer på benen och börjar skutta omkring här i huset:)

Vi har även varit och röntgat Leone som till vår glädje har A höfter:)
Hon ska ställas ut under sommaren och hösten är det tänkt så just nu laddar vi för det. Men först så ska vi iväg till Skara och heja på svärmor som ska ställa en foderhane på söndag.
Mer info om hur det gått för Loene under sommaren samt Astrid och Chillis bravader och framförallt om Tiznas valp kommer så småningom.
Nu så ska jag ut med alla hundar utom Tizna till skogen en sväng och roa mig med att se på hur Chillis öron fladdrar när hon kutar på som bäst efter sin älskling Astrid:) Hon är lika badgalen som Astrid och kastar sig i vattnet samtidigt med henne. Leone kliver i lite mer värdigt fast hon gör det gärna. Men kasta sig i det gör hon inte, utan lugnt och stillsamt ska det gå.
Ha det gott!

Ytterligare en sommar har gått sen vi köpte vår första vattenglada Astrid.
Somrarna har jag alltid tyckt bäst om och därefter hösten. Nu har sommaren och hösten blivit ändå mer uppskattade sen våra goa tjejer Astrid och Leone flyttade hem till oss.
De har betytt så otroligt mycket för oss och då framförallt för mig som verkligen behövde en kompis att vandra ut i skog och mark med.
För vad är roligare än att ha med sig en hund som blir så ivrig i mössan utav att bara se att mattes vandrarskor kommer på fötterna. Så ivrig att hon trampar på stället samtidigt som hela kroppen viftar i takt med tassarna. Sån är vår Astrid och även Leone. Men Leone lägger till lite gnyande för att förstärka lite vad hon vill (skynda dig nu matte!!!!) och viftar bara med svansen. Inte fram och tillbaka utan runt som en propeller:)
Denna syn har jag mötts med flera gånger under sommaren och hösten. Den synen har peppat mig att gå ut och gå trots att jag har ont i kroppen och kanske inte är på bästa humör alla dagar. För jag blir alltid lika glad när jag ser hur de livas upp inför och under promenaderna. De har ett sånt tydligt kroppsspråk så det råder ingen tvivel på att de tycker att dessa promenader är det bästa som finns:)

Vi försöker ta minst en längre promenad om dagen. De dagar som jag har mest ont blir det flera kortare promenader i skogen istället.
Det blir då full fart på dem båda fast Astrid spinger längre bort från mig än Leone som nästan alltid håller sig inom synhåll. Astrid är aldrig långt borta hon heller för jag skymtar henne mellan granarna hela tiden där hon far fram:)

Under sommaren flyttade det hit en ny familj med sina hundar (1 boxer tik och 1 springer spaniel tik).
Boxern är 9 månader nu och är full av bus. Astrid och hon är väl de som leker bäst. De är lika glada i att springa fort och så leker de på något sånär samma villkor.
Leone tycker det är kul att springa med dem. Men hon är i så stort underläge med sina 43,5 cm i mkh så när det kommer till brottningslekar vill hon inte vara med mer utan kommer till mig istället eller lunkar efter springer spaniel tiken. De som sett en boxer boxas förstår nog varför Leone inte vill vara med på hennes lekar:)
Astrid är ju mindre än boxern hon också med sina 49cm i mkh (hon har blivit mindre) men skillnaden är ju inte så stor mellan dem. Så de brukar leka och springa ihop med varandra på våra promenader. Ibland får de båda ett fullstädigt spel och kutar runt som galningar och vi bara står och skrattar åt dem och undrar när de ska bli trötta:)

Att Leone är så mycket mindre än Astrid verkar inte bekomma henne det minsta. För här hemma är det hon som styr och ställer och Astrid är nog den mest tålmodiga hund jag sett. Hon accepterar allt utan att bli sur på Leone trots att Leone de sista 2 veckorna terroriserat Astrid flera gånger om dagen.
Hon hänger i Astrids öron, skägg, mustasch och läppar. Hon brukar även klämma sig under Astrids mage och smånypa Astrid på insidan av benen. Det är ju bara på skoj. Så det är sällan man hör att någon av dem får ont som väl är. Astrid tycker det är kul när Leone hänger henne runt ikring huvudet. Men hon gillar inte när Leone nyper henne i benen. Då steppar hon med alla fyra och stegrar och boxas som en boxer:)

För att återgå till våra promenader som även innefattat många bad i både sjöar och bäckar. Så har jag märkt att man upptäcker så mycket mer när man är ute och går med hundarna i skogen mot om man går själv.
Tillsammans med dem har jag hittat många nya stigar och 2 sjöar som jag inte hade en aning om att de fanns här. Detta trots att jag ridit och promenerat i skogen många gånger:)

Den sista nya stigen som hundarna hjälpte mig att upptäcka var i förra veckan.
Vi var ute på en av våra kortisar och jag var fullt koncentrerad på att inte trampa i de värsta pölarna med mina kängor.
Precis som jag skulle hoppa över en pöl som jag gått vid sidan av tittade jag upp mot hundarna. De hade gått in mellan granarna och stod båda som fastgjutna (vilket är ovanligt) och stirrade på mig. Det såg ut som om de stod vid en liten stig. Men jag tänkte att troligen så är det bara lite glesare mellan granarna just där de stod. Så jag ropade på hundarna och de kom som vanligt med en gång. Men sen när jag visade med handen till höger förbi pölen och sa att "här" går vi.
Då sprang de tillbaks till samma ställe igen och ställde sig och tittade på mig på samma sätt som förra gången.
Normalt så går de alltid åt de hållet som jag för handen. Men inte denna gången så jag blev lite nyfiken och tänkte att jag går väl dit och kikar då (samtidigt som jag tänkte att snart får jag vända tillbaks igen).
Men så blev det inte. För det visade sig att den person som en gång planterat dessa granar hade lämnat ett mellanrum, precis så stort att det bildats en fin stig nu när granarna vuxit sig stora.
En jättemysig stig som sträckter sig över ett stort område med skog. På vissa ställen löper stigen bland täta granar och på andra ställen löper stigen ut i kanten av planteringen med utsikt över ett stort kärr och en mindre sjö.
Så gick det till när hundarna fick mig till att avvika från gamla vanliga spår och hjälpte mig på så vis att hitta ytterligare en stig:) På den stigen har vi vandrat flera gånger den senaste vecka för den är sådär lagom lång och lagom kuperad.

Under sommaren har vi även varit ute på ön och tältat med hundarna. Vi åker dit med vår båt som Astrid känner igen sen förra sommaren så hon hoppade i båten direkt.
Leone fick jag bära i och så fick hon sitta i mitt knä under resan till ön och verkade inte bry sig om 65 hästarns brötiga ljud. Så nu är de båda båtälskare:)
Ute på ön så badade de väldigt mycket själva och med oss.
Tältningen fungerade bra bortsett från att Astrid väckte oss et par gånger i gryningen med ett par skall när några fiskare åkte förbi med sina båtar. Leone har även varit på utställning och ställts ut 2 ggr. Två av gångerna så fick hon tälta med mig, Liv och 2 av hennes cavalierer.

Jag har även provat på kantarellsök med Astrid under sommaren. Dock utan gott resultat. Det fungerade jättefint så länge som hon såg vart jag la kantarellerna men så fort som jag skulle placera dem lite längre bort gick hon bara rakt över dem med nosen ner i backen ivrigt letande.
Jag gick tillbaks till de enklare övningarna igen och igen med samma resultat allt enligt boken "Kantarellsök med hund". Om jag gjorde nåt fel eller inte det har jag ingen aning om. Men jag skulle tro att det berodde på att det var så himla varmt när jag hade till att börja med träningen. Så varmt att Astrid tappade lite av koncentrationen. Antingen det eller så gör jag allt galet. De utesluter jag inte heller:) Vi får nog gå en kantarellkurs nästa år istället och se ifall det lyckas bättre då:)

Om ca: 2 månader är det dags för Astrid att omröntgas samtidigt som Leone ska röntgas för första gången. Det är inget som jag ser fram emot det måste jag erkänna men jag tycker det är nödvändigt. Fram tills dess lär jag väl ha en hel del att göra för snart så står ju julen för dörren och sen nyår. Innan det så kommer vi att få en ny liten valp hit till huset. Denna gången är det inte en lagotto utan en bedårande söt cavalier tjej. Så förhoppningsvis lär mina tankar vara på annat håll ett tag framöver:)
Det ska bli spännande att se vad Astrid och Leone tycker om denna lilla varelse. Jag lovar att återkomma och berätta hur allt har gått framöver.

Tills vidare så önskar jag alla som läser detta en trevlig fortsättning på året och att ni får en massa härliga promenader och andra aktiviteter med era fyrbenta vänner. Vi hörs!

Vecka 19.

Den här veckan så har jag varit på en funktionsbedömning igen pga. min fibromyalgi. Förhoppningsvis den sista:)
Så nu har husse varit hundvakt hela veckan och det har gått bra låter han hälsa:)

Astrids HD resultat har kommit tillbaks och nu så har hennes högerhöft ändrats från D till C. Men högerleden är fortfarande lite slapp. Vänsterleden är fortfarande A. Så nu väntar vi med at omröntga henne till slutet av juli då det gått 6 månader sedan första röntgen tillfället.

På söndagen när jag kommit hem igen så fick Astrid och Leone följa med oss och träffa Tizna och Ines. Hussarna gick då ner till sjön med våra lagottisar. Astrid och Tizna tog varsin lång simtur. Likaså gjorde Leone som då tog sin första simtur och låter hälsa att det var skojigt:)
Ines ville inte gå ner och simma utan nöjde sig med att bada magen:)

Vecka 18.

Denna veckan så har jag badat och klippt Astrid inför utställningen i Grästorp. Klippningen blev alldeles för kort. Jag var tvungen att jämna till Astrid ganska så mycket i skägget och uppe på huvudet för Leone har hängt där så det hade blivit tunt och ojämnt. I och med det så var jag ju tvungen att klippa kroppen kortare också för att inte huvudet skulle se hur litet ut som helst. Resultatet blev en ganska så kortklippt lagotto. Men jag bestämde mig dagen innan utställningen att vi åker ändå så får det gå hur det vill.

På lördagen så var det då dags att fara iväg till utställningen. Regnet det öste ner redan när vi åkte hemifrån och fortsatte ända fram tills lagottona skulle dömas. Så blött värre var det, men den här gången hade jag med mig regnkläder;)
Denna gången var Astrid inte själv med för hennes kompis Tizna skulle också ställas ut. Så de hade sällskap av varandra på vägen dit och under rastningarna:)
Jag ställde ut Astrid i öppen klass denna gången och domaren gav henne 2:a Kv. Hon tyckte att Astrid var för elegant och så var det ju hennes storlek också förstås. För övrigt så fick hon fin kritik. Kompisen Tizna fick också 2. Kv också pga. hon var för elegant. Kan det vara ett släktdrag tro:))???

Hur som helst. Jag var nöjd. Vad annars kan man vara efter den sista utställningen som jag var på:) Nu siktar vi på Vänersborg utställningen:)

När jag kom hem från utställningen så toppade jag Leones päls som vuxit rätt så mycket sen sista klippningen. Såg också att hon tappat sin första tand:)

Vecka 17.

Nu i veckan så har vi varit till veterinären och vaccinerat Leone. Hon var så duktig och märkte inte av när när hon fick sprutan överhuvudtaget.
Samtidigt passade vi på att omröntga Astrids höfter för att själva få se hur hennes höger höft såg ut. Den såg helt Ok ut tyckte veterinären och han tyckte också att det såg ut som om hon inte borde få tillägget (slapp högerled) denna gången. Men tillade snabbt att det återstår att se vad Audell tycker:) Så nu blir det till att vänta på besked igen om 2-3 veckor.

Vecka 16.

I början av denna veckan så försvann snön till min glädje. Kanske även för Astrid och Leones del. För fullt av smällt snö leder till att det blir mycket vatten i dikena. Nåt som Astrid och även Leone (visade det sig) tycker är skoj.
Leone vill som väl är med tanke på temperaturen på vattnet bara gå i tassdjupt vatten. Astrid däremot satte fullt galopp som vanligt i de djupaste dikena med huvudet under vattnet frustande.

På fredagen gick vi upp till "stor skogen". Ungefär 800m från vårt hus ligger en av skogen många sjöar. Jag, Mikael, Astrid och Leone stod och tittade ned på sjön som ligger nedanför en hyfsat brant sluttning på ca: 100m.
Rätt vad det är så sätter Astrid av i full galopp ned mot sjön och kastar sig sen rakt ut i vattnet. Samtidigt står jag och Mikael kvar uppe på toppen med gapande munnar av förvåning. Mestadels för att Astrid inte verkar tycka att vattnet är kallt. Men vi ropade på henne så hon simmade in mot land. Men så fort som hon kommit upp ur vattnet så dök hon i igen.

Vi bestämde oss för att vi måste gå ned och känna på vattnet. Det visade sig vara precis lika kallt som vi trodde, men Astrid frös ingenting. Inte den minsta skakning kunde vi se på henne när vi äntligen fick henne att inse att nu var det slut på det roliga.

På söndagen gick vi förbi sjön igen. Mestadels för att se ifall Astrid ville gå ner och bada igen. Det ville hon minsann. För så fort som hon fick syn på vattnet tänkte hon sticka ned och ta sig ett dopp men blev stoppade av oss till hennes stor besvikelse. Badtokig som hon är:)

Vecka 15.

Den här veckan har varit fylld av härliga promenader i varmt och skönt vårväder i början av veckan. Men på torsdag och fredag så slog det helt om och det kom en massa snö (typiskt aprilväder).

Astrid som har sett snö förut och tycker det är jättekul fick glädjefnatt när jag skulle gå ut med henne och Leone i snöyran. Leone däremot såg en aningen tveksam ut till en början men knatade snart efter oss.
Det gick väl an att gå i snön, men hur ska jag kunna göra mina behov i den här höga snön såg hon ut att tänka.!?!?
Till slut så kom hon på ett nytt toaställe. Under taket till vår lada gick bra, för där var det bara dryga decimetern snö:)

Senare samma dag så insåg även Leone förtjusningen i snö och sprang framför mina fötter hela tiden för att kunna fånga upp snön som lagt sig på mina skor för att tjusigt flyga av för varje steg jag tog.
Det blev lite besvärligt att gå då så emellanåt fick jag sparka iväg lite snö åt sidorna som Leone snabbt stack efter:).

Vecka 14.

Nu i veckan har det varit fullt bus och lek varannan dag mellan Astrid och Leone. Varannan dag har de varit lite slöa i jämnförelse.
Astrid har börjat låta Leone få ha ben och knutar nu utan att ta dem ifrån henne varje gång.
Båda två har börjat köra med ett knep för att få den andra att leka.
De tar då en av knutarna och kutar med den förbi den andra med svansen i vädret. Räcker inte det för att väcka leklusten hos den andra så gör de ett nytt försök. Men denna gången så slänger de knuten framför den andra för att sedan ta den snabbt igen och kuta iväg en bit. Så håller de på tills den andra kommer igång och är med på en dragkampJ. Sen har de fullt upp en stund med att dra i knuten och att kuta efter varandra.

Astrids matlust har varit ändå sämre denna veckan ända fram tills hon började att löpa på fredagen. Då kom den tillbaks med ökande takt fram till på söndag kväll för att då vara precis som vanligt igen=matglad:)

Jag och hundarna har varit ute på kortpromenader flera gånger varje dag. Astrid har då hittat en massa härliga fläckar att rulla sig i och hon har även hittat ett sumphål att kasta sig i med glädje. Så hon fick sig ett bad för hon luktade "urk" tyckte jag.

Leone har fått sina klor klippta denna veckan som även det gick utan några som helst problem:)

Vecka 13.

Den här veckan har jag och Astrid tagit några längre promenader med varandra. Då har jag passat på att träna lite lydnad med henne. Hon är väldigt duktig och tycker att det är kul.
Jag, Astrid och Leone har även tagit ett par smårundor i "lillskogen" som jag kallar den. En "liten" skogsdunge som ligger vid en av våra stora hagar. Lagom långt blir det så att Leone har kunnat följa med.
Under dessa promenader har Astrid och Leone lekt mycket med varandra och med pinnar som de hittat. Leone har även haft fullt upp med att fånga en massa löv som flugit omkring i vinden:)

Astrid har i ett par veckor haft dålig matlust. Troligtvis så beror det på att hon ska till att löpa snart, vilket även visar sig på ett par andra sätt. Bla. så småkissar hon när vi är ute och så hör hon en massa konstiga ljud vilket resulterar i att hon bara måste skälla. Något som hon nästan aldrig gör annars. Hon har även spöken på hjärnan nu och skäller på saker som har flyttat sig när vi är ute som tex. vattentunnor till hästen. Precis så här var hon förra gången innan löpet så det är väl hormonerna som spökar:)

Leone har fått fortsatt träning på att visa sina tänder och nu går det utmärkt:)

Astrid och Leone verkar trivas mycket bra ihop. Leone vill inte sova i sin bädd så istället går hon och kurar ihop sig vid Astrids mage istället. Något som Astrid verkar tycka är helmysigt:)

Vi har även varit hemma hos Tizna och Ines till Astrid och Leones glädje. Nu i fredags så kom Leones svenska registreringsbevis på posten så nu är Leone svensk:)

Vecka 12.

Denna veckan har varit full av lek från både Astrids och Leones sida. Vi har bara hunnit med att bekanta oss med varandra och kommit in i de nya rutinerna vid rastning, ät och sovtider.
Astrid var mycket bevakande på allt som Leone gjorde de första dagarna. Alla leksaker, ben eller annat som hon hittade och stoppade i munnen fick Astrid snabbt tag på och tog de ifrån henne. Men nu börjar Astrid vänja sig vid situationen och kollar henne inte jämt längre.
De har mycket kul ihop med varandra och leker många gånger per dag. Astrid är ju väldigt lekfull av sig så hon ställer gärna upp:)

Leone har anpassat sig till vår familj jättebra och är hur mysig som helst till sättet. Gillar att ligga i knät och bara gosa:) Jag har börjat träna henne att visa tänderna som hon först tyckte var lite besvärligt. Men med mycket beröm och godis så går det bra nu. Träning att stå på bord och klippas behövde hon inte verkade det som men hon har fått sina toppar klippta ändå för jag tycker att det är kul att klippa:).
Eli har hållit på mycket med valparna och de har träffat en massa andra människor och det märks tydligt på Leone. Hon har inte visat det minsta tvekan vare sig för folk eller saker ännu. Så allt har gått jättebra. Det enda som varit lite besvärligt för Leone är att hon haft väldigt lös avföring. Men jag gav henne ett medel som tydligen är nytt som heter Zoo Lac som gjorde hennes mage helt bra på 3 dgr:)
Leone har redan börjat säga ifrån när hon behöver gå ut och rastas!! Hon piper då lite grann innan och börjar springa runt vid ytterdörren. Är vi inte i närheten så går hon bort till oss och piper där istället. Så hon blir nog snabbt rumsren:))

Vecka 11.

Denna vecka så har jag och Astrid varit ute i skogen och tränat igen. Astrid har fått träna lite även på att gå på stockar, leta efter mig som gömt mig bakom träden i skogen. Tur att ingen ser en när man är där ute och leker med hunden ibland säger jag bara alltså. För då hade väl folk inte trott att man är riktigt klok som springer i skogen och leker kurragömma med hunden och talar till den som om den vore en människa ibland:).
Astrid tyckte att dessa lekar var jättekul och sprang stolt upp på varje stock som hon hittade i skogen efter det att hon fått beröm på den första:)

På fredagen så bar det iväg till Trondheim för min och Livs del. Nu skulle vi äntligen få hämta hem våra små gottisar:)!!
Resan tog sammanlagt 16 1/2 timma från Göteborgs tågstation med byte i Östersund vidare till Trondheim där Eli kom och mötte oss. Så mycket sömn blev det inte ska jag säga så när vi väl var framme var vi sååå trötta. Men vi piggnade snart till när vi fick se våra efterlängtade tikar som var så söta:)

Eli bjöd oss på både våfflor och kaffe och middag. Underbart gott var det att sätta sig och äta och titta på våra små under:) Tack Eli för den goda maten och det varma välkomnandet!
Förutom att äta så satt vi och talade om lagotto givetvis också och tittade på Leones och Ines syskon:). Alla var kvar där utom en av deras syster som heter Gina som hade hämtats dagen innan. Tyvärr kunde vi inte vara hos Eli så länge för tåget hem gick redan efter 4 1/2 timme. Så när Leone, Ines och Juliano (som skulle till Irene i Uddevalla) ätit klart så bar det iväg igen till tågstationen i Trondheim.

Väl på tåget så tog det en stund innan valparna hade vant sig vid att sitta instängda i buren. Så det blev lite gnyande en stund. Men de vande sig snabbt och var jätteduktiga resten av resan. Vid Östersund så fick de komma ut ur buren och rastas och äta igen. Sen så fick vi hoppa på tåget till Göteborg efter 1 1/2 timmes väntan.
När klockan var 22.00 somnade de och vaknade inte förrän klockan var 05.00. Då hade vi 3 timmars tågresa kvar. Så vi fick ta med valparna in på toaletten där de fick äta och göra sina behov och vi fick torka upp efter dem.
Väl framme i Göteborg så kom Livs man och hämtade oss och även Irene för att hämta Juliano. Så bar det iväg igen fast denna gången med bil i 1 1/2 timme för mig och Leone.

När vi kom hem så släppte Mikael ut Astrid som först skällde ut Leone innan hon såg att det var en liten hund. Då sprang hon genast fram för att hälsa och var jätteglad:)! Sen så fick hon syn på mig och blev om ändå gladare:)) Efter ett efterlängtat hälsande från oss båda gick vi in och Leone fick snosa runt i alla rummen med Astrid tätt i hälarna hela tiden. Leone traskade på som om hon varit hos oss förut och var inte det minsta tveksam för något. Till slut blev hon helt plötsligt väldigt trött och somnade bredvid toaletten:) Senare på kvällen fick vi visa hennes nya säng och då somnade hon där efter en stund.

Leone 8 veckor

Vecka 10.

Nu i veckan så har jag fortsatt med Astrids dagliga träning. Vissa dagar har vi gått långa promenader andra dagar har det blivit 2 kortare promenader beroende på hur jag har känt mig och vad det varit för väder.
En dag höll vi nästan på att gå vilse i skogen!!! Lite genant tycker jag att det är att jag vid vuxen ålder nästan gått vilse. Men så är det:)
Men vi hittade som tur vad hem igen. Jag fick gå med näsan nedåt och kolla vart spåren av mig och min ena dotter fanns i snön. Men ibland så var de spårlöst försvunna så jag fick gå i olika riktningar framåt för att hitta rätt spår igen.
Astrids tassavtryck såg jag lite överallt däremot. Men dem kunde jag ju inte följa efter i och med att hon alltid springer helt fritt i skogen vilket hon tar väl tillvara genom att kuta kors och tvärs och är överallt samtidigt. Så hade jag följt hennes spår så hade vi nog inte varit hemma ännu:) Tur är ju att det var snö:)

I söndags ringde Eli för att berätta vilka av tikarna som jag och Liv får köpa. Min lilla tik heter Leone och Livs heter Ines. Båda är bruna med lite vitt på bröstet och tassarna. Leone har väldigt lite vitt på sig så hon blir troligtvis helt brun.
Eli skickade foton på dem igen förra veckan som jag och Liv har suttit och tittat på titt som tätt och hoppats på att tiden ska gå lite fortare, fortare, fortare.....

Leone 6 veckor

Vecka 9.

I veckan som gått har vi fått svar på Astrids HD resultat. Det visade sig att hon hade HD:D, med tillägget A väster höftled, D höger höftled samt slapp högerled.
Eftersom jag tyckte att resultatet var lite knepigt kontaktade jag skk's vet. avdelning för att få svar på ifall det var någon avvikelse på höger leden.
Det var det inte utan anledningen till att hon fick D på den leden berodde på att den var slapp. De rekommenderade mig att röntga om henne igen efter ett halvår och fram tills dess så skulle hon ha lagom mycket motion. Så detta är vad jag och Astrid ska göra dagligen det närmaste halvåret.

Långa skogspromenader i kuperad terräng, simning eller långsam cykelmotion.
Sen så är det bara på att hoppas på att högerleden har blivit mindre slapp om ett halvår. För annars så blir det lätt snedbelastning. Jag har hittat ett par sidor på nätet med hundar som haft AC och AD på sina höfter som omröntgat dem efter ett halvår. Dessa hundarna har fått helt fria höfter efter det vilket inger ett liten gnutta hopp:)

Vecka 8.

Den här veckan har varit otroligt solig och vacker. Precis lagom varmt och passande för mycket utomhus aktiviteter. Vi har varit iväg till skogen ett par gånger. Astrid har även hittat vår sons trasiga fotboll som blivit en aningen tillplattad på ena sidan. Precis så att Astrid med möda kan få in den i munnen. När hon väl fått det så bär hon iväg den högt och stolt:) Ju större saker som hon lyckas klara av att bära desto roligare verkar hon tycka att det är:)

Vi har ännu inte fått reda på resultatet av höfterna. Det pirrar i magen så fort som jag tänker på det *suck*. Hoppas verkligen att svaret kommer nu i veckan.
Det är tur att jag fått en massa söta valpfoton av Eli så att tankarna kan skingras en aning:)

Jag och Liv har under veckan bestämt oss för att vi ska åka tåg till Trondheim istället för med bil som tänkt göra från början. Är nog bäst med tanke på sträckan (ca: 96 mil enkel väg) och ett ev. snöigt underlag. Vi kommer nog att bli trötta ändå innan vi kommer hem skulle jag tro:)

Vecka 7.

Den här veckan har präglats av snöiga promenader och veterinärbesök på torsdag för Astrids del.

Anledningen till veterinärbesöket beror på att jag varit och röntgat hennes höfter. Hon fick även sin vaccinations spruta. Så nu väntar vi med spänning på svaret från Audell.

Jag har även en rolig sak att berätta. Astrid ska få en lagotto tik till kompis!!! Den lilla tiken kommer från Eli Haller från Trondheim och är född den 20/1. Det är inte bara jag som ska ha en valp från den kullen som jag känner utan Liv ska också ha en tikvalp så Tizna får en jämnbördig kompis.
Eli har redan varit snäll och skickat foto på de små liven som jag och Liv har möjlighet att följa de små liven deras första veckor:) Detta är så spännande och nu sitter vi och babblar om det i telefonen nästan dagligen och planerar för fullt inför den långa resan och hoppas att tiden går fort fram tills vi kan åka och hämta hem dem:)

Vecka 6.

Nu i veckan så har det varit så mkt snö här hela veckan så vi har fått vara så snälla att hålla oss på vår plogade gård och busat i den härliga snön:).

På söndagen var vi iväg till Tizna för hennes matte Liv fyllde år (Grattis igen Liv ifall du läser detta:)!
Astrid och Tizna busade en bra stund tills Tizna som är lite lugnare än Astrid inte orkade med det längre och somnade som en stock.
Astrid är alltid väldigt uppspelt när vi är där och har lite svårt för att ta det lugnt . Hon vill ju vara så vänlig mot alla Liv hundar "läs" cavalierer. Så när Tizna inte orkar mer. Då ska hon hälsa på cavvarna som absolut inte vill ha ngt med henne att göra. Hon viftar och lägger sig ner på ryggen och ser ynklig ut men dem tycker inte om henne alls vilket hon har svårt för att ta. Så hon fortsätter att svansa runt dem tills hon själv blir trött:)

När vi skulle åka hem så blev vi alldeles stela när vi skulle kalla på Astrid. Hon kom inte när vi ropade på henne!!! Jag frågade Mikael om han hade släppt ut henne. Men det hade han inte gjort. Men barnen kunde ju ha gjort det!?!?
Så vi ropade på henne även ute. Men ingen Astrid kom!!!! Då blev jag riktigt orolig, för Astrid kommer alltid direkt när man ropar på henne. Tänk om hon blivit utestängd och kommit förbi staketet!!!!
Kallt och becksvart var det ute och jag tänkte "hur ska vi hitta henne nu"!!!

Jag skulle precis till att fråga barnen som satt inne i ett annat rum och lyssnade på julmusik när Mikael som redan gått dit säger att Astrid är inne hos dem*puh*.
De hade hög volym på stereon så de hade inte hört att vi gick och ropade på Astrid.
Vilken lättnad det var att hitta henne!! Det var inte långa stunden som detta letandet pågick. Men vad det hann snurra till i huvudet med en massa hemska scenarion som kunde uppstått ifall hon sprungit bort. Vår goa Astrid:)!!!

Vecka 5.

Denna veckan har varit skum tycker Astrid!!!! Vi har fått en inackorderings häst hit. Ett halvblod som nästan är vit till färgen och ser jätte läskig ut tycker Astrid. Så varje gång som vi gått ut för att rasta så har den fått sig en utskällning:)
Men nu så har hon slutat med det så länge som hästen är låångt ifrån eller står nära och inte rör sig ur fläcken.

Astrid har även fått följa med oss när vi hämtade hem mer hö till vår fjording Lina. Hon var med överallt och nosade. Uppe på höloftet var hon också och hjälpte mig när jag tog emot balarna som Mikael kastade upp. Så mycket hjälp var det väl inte kanske. Men hon såg bra rolig ut varje gång det flög upp en bal (då for hon bakåt) för att direkt gå tillbaks till kanten igen och kolla in vad husse gjorde. Hela tiden glatt viftade på svansen:))
Den svansen går som en propeller nästan alltid. Uppåt och nedåt och åt sidorna och runt som en propeller. Väldigt rörlig alltså:))

Samma dag (söndagen) som vi tog in höet så började det att snöa ockå till Astrids förtjusning. Det fortsatte att snöa hela dagen och dagen efter likaså. Det blev vi i mesta laget med snö. Till och med för Astrids del som fick svårt för att göra sina behov utan att doppa rumpan i snön.
Så hon har sprungit och letat upp ställen där snön inte är så djup när det blivit så dags:).
Men annars så har hon hoppat omkring som en gazell i snödrivorna och stoppat huvudet ner i snön och sett ut som ett snömonster när hon tittat upp igen:)
Inga promenader har det blivit av. För här kan man inte komma fram mer än några meter i den djupa snön innan benen blir fulla av mjölksyra och absolut inte orkar ta ett endaste steg till. Mina ben alltså:)) Astrid ben verkar inte de minsta trötta utan hon hoppar glatt fram som vanligt:)

Vecka 4.

Veckan som varit har jag "matte" haft influensa så Astrid och jag har bara varit ute kortare promenader. Astrid har legat bredvid mig mestadels hela dagarna och velat bli kelad med. Så så mycket annat än kel har det inte blivit av denna veckan. Med det är himla mysigt det med tycker Astrid som njutit för fullt:)

Nu i veckan så har vi varit ute ett par ggr och gått på skogspromenader. Slaskigt värre är det här så det blir till att torka eller skölja av tassarna efteråt. Jag har även klippt av lite päls runt och under tassarna som såg ut som rediga laddor:)). Lite klo klippning blev det också.
Astrid har även blivit avmaskad med Banminth och Axilur. Den sistnämnda har även vår katt fått som jag vet hade mask.
Astrid har även blivit behandlad mot löss. Något som jag misstänker att hon fått på utställningen i Växjö. Så nu är det slut på kliandet:)

Min funktions utredning som jag gått på pga av min fibromyalgi tog slut i onsdags. Så nu har Astrid sällskap hela dagarna igen:).

Den här veckan har Astrid varit själv igen 5 tim 3 dgr i veckan. Astrid är så glad när jag kommer hem:) När hon ska hälsa så kan hon inte stå still utan kryper nästan ur skinnet av glädje. Sen så vill hon gärna hålla en runt handleden med käken också.
Detta är nåt som jag inte varit med om tidigare. Ingen av de raserna som jag ägt har gjort det. Så när hon gjorde det i början blev jag lite förvånad och tyckte det var konstigt.
Men jag kom snabbt ihåg att jag läst om det beteendet någonstans. Det visade sig vara i (Lagotto Romagnolo boken av Renée Willes) och även i en bok som jag köpte av Annelie (Teté Noir) som heter (Från valp till vuxen hund av Åsa Ahlbom) som hon brukar skänka till sina valpköpare. Båda böckerna är jättebra tycker jag:))
Så efter att ha läst det igen så förstod jag att det var ganska vanligt att lagottos gjorde så och var inget som tydde på att hunden var aggressiv.
Hur som helst så brukar Astrid göra så om hon inte har något att stoppa i munnen. Finns det ngt i närheten så tar hon hellre det när hon hälsar. Oftast så är det någon av hennes knutar, annars så duger bollar bra också:))
Knutarna är för övrigt hennes favorit leksaker. Tennisbollar gillar hon också. Men vid en period så tuggade hon bara i sönder dem. Först så åkte luddet av bollen sen så blev den till små smulor:)
Perioden som hon befann sig i då var innan hon löpte i mitten av okt månad. Har visst glömt skriva om hennes löp men det beror på att jag inte var säker på om hon löpte då för hon var mkt renslig av sig. Det enda som märktes var att några veckor innan så blev hon väldigt lekfull av sig. Även inomhus som hon normalt sätt inte brukar vara. Bollarna åt hon upp och även en knut gick åt:) Jag märkte också att hon kissade oftare än normalt under den perioden.
Så jag satte ett vitt lakan som hon fick ligga på och på det fanns det pyttesmå blodfläckar senare. Hade jag varit hemma hos Liv och hennes cavalierer då så hade det nog märkts tydligare:))

Astrid har börjat klia sig mycket tycker jag. Har hon fått löss??? Måste kolla igenom pälsen ordentligt och se ifall där finns några små kryp.

Vecka 1.

Nytt år har det blivit och snart är det inte långt kvar tills Astrid fyller 1 år:)
Vi har nu fått en del snö som Astrid älskar:) Vi har varit ute lite grann på skogs promenader men inte långa för här har varit väldigt kallt. Astrid verkar inte bry sig om kylan men jag tycker inte om det ska jag erkänna så det är mitt fel:).
Astrid har även fått den obligatoriska öronvården som hon får en gång per månad. Inte så väldigt poppis men hon finner sig i det som vanligt men är väldigt glad när det är över.
Jag tror inte att hon bryr sig så mycket om att man plockar bort hårstråna ur öronen. Det är värre med dropparna som hon får efteråt. Då ruskar hon huvudet rejält efteråt flera gånger och kliar sig i öronen lite grann. Men det går fort över som tur är och det är bättre med denna öronvård en gång i månaden istället för att hon får svamp.

Härliga härliga Jul säger Astrid (tror jag). För vad annat kan hon tycka matglad som hon är:) Mycket rester har det blivit både här hemma och hos Tizna där vi firade jul.
Vädret hade inte bjudit på någon snö till julaftonen:( Dagen efter däremot så trodde vi att det skulle komma lite grann. Men tji fick vi:( Istället blev det underkylt regn som la sig som ett istäcke över allt.
Vart man än gick var det glashalt vilket Astrid fick erfara när hon fick ta sig fram på gården som Bambi på hal is.
På gräsmattan gick det väl an för där var det lite gräs som stack igenom isen och gav lite stöd. Där fick Astrid upp fart men sen när hon sprang vidare ut på vår slingriga uppfart var det värre. Men det förstod inte Astrid i början som kutade på ungefär som vanligt på gräset och sen ut på vägen där det varken gick att springa med benen eller få stopp på dem. Så det blev en del ofrivilliga sittningar innan hon lärde sig att ta det lugnt och försiktigt när vi var ute.

Jag har även börjat träna Astrid på lite lydnad och kommer ev. att börja på en lydnadskurs till våren/sommaren.
Nu har jag bara tränat henne att stanna kvar när jag går iväg en bit. Hon är mycket lättlärd och rolig att träna med så det ska bli kul att se hur det går om vi börjar på en lydnadskurs:).

Någon utställning blev det inte för Astrid i GBG för mössan och mustaschen var för kort:( Jag och Liv åkte dit i alla fall och såg en massa trevliga lagotto:) En del hade vi sett tidigare men det var även en del för oss nya lagottos. Astrids bror (Whoopi's Walk On The Moon) var också med och fick Kv.1 och kom på 3:e plats i sin klass. Kul att se en av hennes kullbror igen:) Senast som jag såg honom var i Vadstena i somras.
Med mig hem fick jag ett nytt utställnigs koppel + en knut till Astrid:)
Nästa utställning som jag planerar att åka till och ställa Astrid på är inte bestämt ännu men det lär bli en hel del till våren och sommaren.

Vecka 51.

Vi har haft julstök i stugan i veckan. Astrid har legat och sett totalt ointresserad ut av det ända tills det blev dags att ta in granen!!!!
Den skulle minsann få sig en ordentlig genomsniffning av Astrid, som samtidigt verkade tycka att det var kul att vi tagit in en bit skog och satt i vardagsrummet:)
Än mer spännande blev granen när pyntet åkte upp. Det skulle också få sig en ordentlig sniff. Så några kulor damp ner på golvet. Men det gjorde inget för de var av plast. Glaskulorna hade vi varit förutseende att sätta högre upp i granen.

Vecka 49. Den här veckan så kom den härliga snön tillbaks efter att ha töat bort förra veckan. Astrid blev jätteglad och stoppade ner huvudet i alla snödrivor som hon hittade och såg ut som ett snömonster när hon fick upp det ur snön igen:) Jag och Mikael kastade snöbollar som hon sprang och hämtade. Några dagar senare så var det inte kramsnö längre. Så Astrid stackarn blev jättepaff när hon inte hittade de lösa snöbollarna som barnen kastade:(. Hon försökte dock ihärdigt att finna dem med nosen nerstoppad i snön. Den här veckan så har jag och Astrid hunnit med fler skogspromenader för jag har bara varit borta 4 tim 3 dgr under veckan. Så hon och jag har passat på att mysa och promenera i skogen när jag har varit ledig:)

Snö är härligt!!!!

Vecka 48.

Denna veckan har jag (matte) varit dålig på att göra nåt med Astrid:( Inte för att jag inte vill men tiden och orken har det varit ont om tyvärr.
Astrid fick som tur vad träffa sin kära lek kamrat Tizna i helgen och alla svärmors cavalierer (9st). De sistnämnda är inte så värst förtjusta i Astrid och Tizna ska tilläggas. De blir utskällda så fort som de närmar sig:) Troligtvis så tycker de att lagottos är i vildaste laget när de är i lektagen. Så attans om Tizna eller Astrid kommer i närheten!!!!
Astrid som gärna vill bekanta sig med dem också blir ofta utskälld och då blir hon så liten såååå och lägger sig ned och viftar på svansen och försöker slicka dem. Men det ändrar inte cavalierernas syn på lagotto ändå skulle jag tro:)
Svärmor har även 2st cavalier valpar som Astrid inte riktigt förstår sig på. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra när de springer runt på golvet och viftar på sina svansar:) Kan man busa med dessa matte tycks hon fråga mig när hon tittar på dem och sedan på mig?:))

Nu i veckan så har Astrid varit helt ensam 5 tim på förmiddagen. Det har fungerat jättebra trots att hon inte varit själv tidigare. Hon har endast tränat inför det de sista veckorna innan min utredning.
Vi har även hunnit med en del skogspromenader. Vattendikena var ej glömda, s å i for Astrid i vattnet:). Men det var nog lite väl kallt, för hon kom upp ganska så fort igen och ville inte göra om det:).
På söndag så ska vi åka till Astrids kompis Tizna igen som börjat löpa.

Vecka 45.

I denna veckan så har Astrid fått vara ensam med husse på förmiddagen. Själv har jag varit på funktions utredning. Och ska så vara fram till jul till att börja med.
Varje dag när jag kommit hem har Astrid varit så glad att hon nästan krypit ur skinnet:). Ett är helt säkert. Har man hund så blir man alltid varmt välkomnad när man varit borta och kommer hem:)!!

Den här veckan har jag klippt och badat Astrid inför utställningen i Växjö den 2/11.

På utställningsdagen gick vi upp redan kl: 03.30 för att vi skulle hinna bli klara tills Liv skulle komma hit.
Hon var snäll att ställa upp som chaufför åt mig då jag inte klarar av att köra så långa sträckor. Liv skulle sitta och njuta och titta på alla hundar denna dagen medans jag nervös och darrig skulle ställa ut Astrid för 2:a gången:)
Den här utställningen skilde sig från den förra i och med att den var inomhus. Jag var orolig för hur Astrid skulle reagera för allt det nya. Hon som nästan bara vistats med familjen här ute på landet där vi bor, samt hemma hos Tizna men inte sett så mkt annat. Men min visade sig vara helt obefogad. För Astrid såg nog mest alla hundar och blev jätteglad och ville hälsa på dem alla:)
Hon var glad under hela bedömningen också och fick jättebra kritik av domaren på allt förutom sin storlek 50,5 mkh. Då föll hon pladask ned till en 0. Jag visste ju innan att hon troligtvis var för hög. Men novis som jag är vad det gäller hundutställning så hade jag ingen aning om att man kunde få en 0 på grund av höjd. Alltid lär man sig nåt nytt:)
Jag ska trots detta ställa henne igen har jag bestämt mig för. Bara för att se vad andra domare tycker om henne förutom storleken då. Dels det och även för att jag ska få mer utställningsvana och samtidigt få chansen att träffa andra trevliga lagotto och deras mattar och hussar:). Så nästa utställning som vi ska till blir i GBG den 4/1-03.

Vecka 43.

Denna veckan har varit blåsig kall och regnig. Mycket regnig och blåsig!!!!! Så jag har bara varit ute kortare stunder åt gången med Astrid. Ändå har vi båda lyckats bli väldigt blöta innan vi kommit in igen:(.
Astrid tycker väl inte att de här kort promenaderna är så jätteroliga men hon finner sig i det. Hon är ju alltid ganska så aktiv när hon är ute, men inne så är hon lugn såvida ingen busar med henne förståss:)
Då blir det fullt bus i benen men annars som sagt så är hon lugn och sover mestadels. Nja inte riktigt kanske. Är det mat på G så är hon alltid med för att hon inte ska missa nåt gott:)
Annars så är hennes favoritplats på dagen att vila mitt på vår trappa. Där har hon utsikt över alla rummen på bottenvåningen och så kan hon se ut genom ett fönster också som finns vid trappan så hon vet när husse och barnen kommer hem. När alla i hela hennes "flock" är hemma lägger hon sig under köksbordet istället:)

Den sista månaden så har jag märkt att hon blivit mer medveten om vad som händer runt ikring henne. För nu för tiden skäller hon om det kommer in en bil på vår gård eller om hon hör eller ser nåt annat skumt. Mer som ett muffande inte alls likt det höga skallet som hon kan få till när hon blir glad eller om hon vill ha uppmärksamhet. Det händer inte ofta att hon skäller på det där gälla viset vilket vi är evigt tacksamma för. För när hon gör så skär det sig riktigt i våra öron. Jag vet inte om det är det som kallas för lagottoskall men jag antar det för jag har aldrig hört nåt liknande:)

Den 18/10 åkte jag och Tiznas matte Liv till Stockholm och samma dag så kom snön hit till Öxabäck. Massor av snö kom det och Astrid var hel förtjust i det:)
Mikael berättade att hon sprang omkring som en tok men näsan ner i snön så fort de kom ut:) Vad som var mindre roligt var att det fastnade väldigt mkt snö i hennes päls så golven var genomblöta efteråt. Hon har ju inte lång päls på benen men det räckte tydligen till. Så Mikael var tvungen att rasta henne med koppel på emellanåt och gå där det inte var så djup snö.

När jag kom hem fråm Stockholm igen den 20/10 började snön töa bort och då fastnade det inte så mkt i pälsen mer. Men jag hann iallfall se hur mycket hon tyckte om snön innan den försvann igen:)

Den här veckan så har Astrid äntligen hittat sina "gamla" vattenpölar igen och kommer in efter promenaderna helt blöt. Så efter varje promenad nu är det dags för torkning direkt när hon kommer innanför dörren:)
Så nu är Astrid glad och jag mindre glad för jag uppskattar inte vatten lika mkt som hon gör:)
Men ett är ju säkert i alla fall och det är att det är inga som helst problem att få ut Astrid när det är dags för rastning!
Något som jag har erfarenhet av sen tidigare när jag hade en shih-tzu som inte gärna ville ut när det var blött. Han var mer som en katt när det var blött ute. Med honom fick man locka och pocka bara för att få ut honom. Sen att få den lilla killen att kissa i regnet var ändå värre. Så oftast så var både han och jag genomblöta när vi kom innanför dörren:(
Astrid däremot gör sina behov lika snabbt som alltid när hon kommer ut oavsett väder och det är jag himla glad för:)

Denna veckan har vi varit hemma hos Tizna igen. Skogs promenader har det också blivit av fast inte lika många som förra veckan.
Astrid söker frenetiskt efter dikena som var vatten fyllda i våras. Nu är de torrlagda till hennes stora besvikelse. Men det dröjer väl inte så värst länge förrän de fylls på med vatten igen så man får hem en blöt lagotto efter promenaden antar jag:)
Jag har även klippt lite på Astrid med sax för vi ska åka till utställningen i Växjö har vi bestämt:)
Jag har även inhandlat ett halvstryp halsband och beställt ett läderkoppel för det ändamålet som vi ska börja träna med så fort det har kommit. Hade innan ett retrieverkoppel till henne. Men det fungerade inget vidare när man ville att hon skulle ha upp halsen lite och inte gå och snosa i backen.
Så helstryp är inget för henne inte då hon fick panik och snurrade runt i luften så fort man sträckte på kopplet lite grann. Halvstryp däremot verkar fungera bra hittills så det får bli det istället. Men oj så jag letat efter ett kort läderkoppel som är lite tjockare (9mm). Hela 8 månader tog det att hitta det som jag sökte !!! Smalare koppel finns det hur mycket som helst men inte tjockare som jag behöver för annars får jag en himla värk i mina händer efteråt pga. av min sjukdom. Men enträgen vinner:))

Denna veckan så har vi varit och träffat Tizna. Lika uppskattat som vanligt:)
Vi har även varit ute på skogs promenader. Kallt har det varit men det bekymrar inte Astrid det minsta. Hon tycker det är så skoj i skogen. Nog något av det bästa hon vet förutom när vi åker hem till Tizna förstås:)

Luckan hemma hos Tizna vill hon däremot inte gå igenom om ingen står på andra sidan och ropar. Den är äcklig tycks det verka som hon tycker. Men men... Allt kan man inte vilja här i världen:)

På tisdagen kom Tizna på besök. Astrid blev helt till sig av glädje:-).
Först så lekte de ute. Tizna blev väldigt fascinerad av våra kaniner och sprang från den ena buren till den andra. Detta tyckte inte Astrid var så kul så hon ställde sig mellan buren och Tizna för att få uppmärksamheten på sig själv istället. De fungerade ibland och ibland inte.
När vi sen gick in ville jag bjuda vår gäst på grisöron. Varsitt öra fick dem. Men Astrid var inte lika gästvänlig. Hon tog sitt öra och gick och gömde det i sin bädd. Sen stack hon till Tizna och tog örat ifrån henne. Vi tog tillbaks örat och gav det till Tizna ett par ggr. Till sist så ville Tizna gå ut med örat vilket hon fick. Då gömde hon örat därute. När hon sen kom in igen snodde hon örat från Astrid:-).
Då fick vi hämta Tiznas öra och ge det till Astrid, då blev det äntligen frid och fröjd:-).

På lördagen var det dags för Astrid att besöka Tizna.
Då sysselsatte dem sig med att gräva. Något som tydligen är väldigt kul när man har någon att samarbeta med:-).

Vecka 35.
Under veckan som gått så har vi inte gjort så mycket.
Men på söndagen så skulle jag och min svärmor Liv (som är ägare till Tizna) åka till Göteborg och under tiden fick Astrid vara hos Tizna tillsammans med Mikael och våra barn.
Då hade de små rackarna passat på att samarbeta med att gräva runt svärföräldrarnas krusbärsbuske. Där hade Tizna redan grävt fast Liv hade satt en stor sten för hålet. Ingenting som hindrade våra lagottofröknar inte. Istället så grävde dem runt stenen och under den.
Min ena dotter Jessica berättar hur de såg ut när de kom på dem.
- När vi kom ut på altanen och tittade ner och såg att Astrid och Tizna stod och grävde så ropade jag Astrid Nej!
Då tittade båda hundarna upp ur hålet och såg frågande ut, med munnarna fulla med jord (syntes tydligt med tungorna ute) och mustaschen och tassarna likaså.
Då hade Jessica svår för att hålla sig för skratt och jag kan just tänka mig hur de båda damerna såg ut:-) Har sett det förr och kommer antagligen att få se det igen:-).

På torsdagen var det dags för öronvård. Jag plockade bort en del hår från öronen, klippte ned med maskin in och utsidan av öronlapparna, samt under örat på halsen så att det kommer in så mycket luft som möjligt.
Efteråt så var det dags för ett dopp igen tyckte Astrid som flåsat hela tiden ikapp med att jag svettades:-).
Förstår henne precis då det var 31º i skuggan, 80% luftfuktighet och helt vindstilla. Puh!!!!!

På kvällen drog det värsta åskvädret som jag varit med om i mitt liv in över oss. Regnet det öste ned, det blåste kraftigt och blixtarna kom tätt inpå varandra. Häftigt tyckte Astrid ändå tills det började hagla 1 1/2 cm stora hagel på henne. Då gick hon och satte under trapptaket för att få skydd.
När ovädret dragit över så gick vi ut och skulle ställa upp krukor som vällt i blåsten. Då såg vi att flera stora träd hade blåst ned av vinden, rakt över vårt häststaket där min fjording Lina går. Så nu vet vi vad vi ska göra under helgen:-(.

På tal om Lina så är Astrid väldigt rädd för henne. Hon var det inte i början. Men en av gångerna som jag skulle fylla på vattnet i hagen till Lina så lyckades Astrid smita under staketet och fick en stöt av det. Så efter det så tror hon att det är Lina som var så hemsk och gav henne denna stöten och går inte gärna nära henne mer. Andra hästar bryr hon sig inte om som kommer förbi vårt hus.
Det verkar i och för sig som om rädslan lagt sig något. För nu brukar hon följa med oss när vi fyller på vatten i hagen igen, vilket hon absolut inte gjorde i början. Då sprang hon iväg och satte sig vid vår trappa och tittade på oss och kom inte fram förrän vi var på väg mot henne. Så vem vet... Det kanske släpper så småningom så hon kan följa med mig när jag tar en ridtur. För övrigt så är hon ju inte någon räddhågad hund, utan är med på allt som matte, husse eller våra barn gör:-) Men Lina hon är fortfarande läskig.

Sista gången när vi var och fiskade fick Astrid erfara att skogens myror inte alltid är så snälla.
Antagligen så hade hon hittat ett myrbo att gräva i och blev rejält myrbiten och hade det jättejobbigt på kvällen den stackaren:-(
Men dagen efter så verkade det som om plågorna var över och hon lekte på som vanligt igen:-)

Vecka 28.
Denna veckan har varit fylld av kantarellplock, blåbärsplock (Astrid älskar blåbär) och en massa bad.
Astrid har fått pröva på nåt nytt i veckan också. Hon har följt med oss till en ö i Öresjön. Dit har vi tagit oss med en liten båt som vi äger. Båtens motor är en gammal 35 hästars Mercery motor som brötar rätt rejält. Så mycket att jag trodde att Astrid skulle försöka hoppa ur båten direkt när motorn startades.
Men de gjorde hon inte. Hon satt bara snällt bredvid mig och tittade ut över vattnet och på allt som husse gjorde i båten:-)
Lite rädd var hon nog i början. Men när vi skulle åka tillbaks med båten igen så hoppade hon glatt i den själv:-)

Hemma har hon också helt självmant kommit på en trevlig sysselsättning. Att bada i barnens pool! Denna lilla sysselsättningen utövar Astrid nu nästan varje gång när det är dags för rastning. De enda gångerna som hon inte gör det är när det är dags för en skogspromenad.
Som tur är så bryr sig våra barn inte om att hon gör så. De tycker snarare att hon är om ändå roligare än tidigare. Hon är ju såååå söt och rolig på alla sätt och vis. Deras kompis i alla lägen och lika full av bus som de är hon också.
Så det blir väl till att hon får plaska och dyka däri fram tills det är dags att ta bort den igen. Fram tills dess så badar Astrid vidare:-)